Nye indlæg

Mina primula i Sverige

Af Per Berggren, Sverige
Vår trädgård är belägen på Orust i  Bohuslän några hundra meter från havet. Utanför oss ligger Kärringön och  Måseskärs fyr, två kända platser på den svenska västkusten. Detta är egentligen  en mycket ogästvänlig plats för släktet primulae. Vintern är snöfattig, kall  och blöt med salta vindar från Nordsjön. Somrarna är ofta blåsiga och torra.
Vår tomt är på ca 1500 kvm och består av berg, gräsmatta och rabatter En tredje  del av vardera. Tomten är kraftigt kuperad och uppbygd i tre etage. Jordlagret  är bara några dm och består mest av lätt ljungjord. Jorden är förbättrad med  torv, grus, lera och kogödsel. I stort sett är alla rabatter upphöjda för att  ge tillräckligt djup för rötterna. De här förutsättningarna är inte gynnsamma  för alla primulor och vissa arter får man betrakta som bienner.
Vår have är en sommarträdgård. Vinterbostaden ligger ca 10 mil bort vilket gör  tillsynen problematisk.När vi flyttade hem i oktober hade vi ungefär 1300  primulor fördelade på 56 olika sorter (arter, underarter, namnsorter och  färgvarianter). Alla plantor i vår trädgård har vi dragit upp från frö eller  genom delning av gamla plantor. Med den här mängden arter och färger på en  liten yta är det stor risk att avkomman inte blir artriktig. Av årets  primulafröer från Dansk Primulaklub lyckades vi få följande utplanterings mogna  , kallgroende fröer alpine mixed 14, daonensis 12, flaccida 0, ioessa 7, prenantha 2 och varmgroende fröer algida 0 , aurantica 13, cernua 16, concholoba 2, glomerata 36, jesoana 0 , kisoana 36, luteola 72, pruhoniciana 5 och parryi 8. Det var  härliga sorter som Dansk Primulaklub kunde erbjuda och vi är mycket nöjda med  resultatet.
Vinterskötseln är lite speciell eftersom vi bor 10 mil från trädgården. I mitten  av oktober börjar vi med att täcka alla rabatter med folieplast (ej veris och vulgaris plantorna). I slutet av november tar vi av plasten och lägger  först på gammalt granris (utan barr, för luftningens skull). Därefter ett lager  med torrt löv som vi täcker med färskt granris. Sedan lägger vi på plasten  igen. Plasten ligger på ställningar varför luftningen blir tillfredställande. I  början av mars tar vi av plasten men låter granriset ligga kvar för att skydda  emot den starka vårsolen. Vanligtvis tar jag av granriset i slutet av mars  eller början av april.
Vi älskar alla primulor varför det är svårt att välja några enstaka art. Jag  känner starkt för en av de allra minsta Primula modesta. Den blygsamma,  försynta och anspråkslösa. Det är ett under att denna lilla spröda växt kan överleva i en tidvis bottenfruset  stenparti. Primula modesta tillhör sektionen Farinosae. Blir ca 10 cm  hög, har grågröna blad och liten flock rosa blommor. Tycker om porös och stenig  jord och får ett årligt tillskott av kalk. Modesta vill ha fuktigt under  tillväxtperioden och torrt på vintern. Den övervintrar med en sluten knopp. Den  blir inte gammal och vi brukar så om den varje år. Sådden behöver ingen  kylperiod och fröna gror lätt. Däremot självsår den sig inte i vår trädgård. Hos  oss växter den i ett stenparti som lutar åt öster. Vi brukar ge den en upphöjd  plats för att den inte skall försvinna intill de mer robusta artfränderna.  Primula modesta växer vilt i Japans  alpina områden.
En annan grupp primulor som vi är förtjusta i är auriklerna. Vi har aurikler, daonensis och flera färgvarianter av pubescens. Favoriten här är daonensis.

P. daonensis

P. daonensis (Foto: Rudolf Frandsen)

En aurikel från våra europeiska  alper. Fröna kommer från Holubec, Tjekoslovakiet och är fömedlat av Troels Juhl  och Primulakluben. Det är mycket intressanta fröer som erbjuds oss varje år. Daonensis vill helst växa på granitgrund varför det skall bli mycket intressant om  daonensisen gillar den Bohuslänska graniten. Primula daonensis växer  naturligt på stenig betesmark och i bergstrakter utan kalk. Bladen är ca 5 cm  långa och kilformade Bladkanterna är tandade. Bladskivan är täckt med små röda  hår. Blomstängel är ca 7 cm och täckt med små orange körtelhår. Blomkronan är  högröd med vitt öga. De plantor som vi har är troligen förädlade eftersom den rena arten är sällsynt  i odling.
En planta som jag tycker är svårt att förbigå är Primula veris, vårens  budbärare. Den är vacker att skåda och doftar underbart. Den är mycket fördragsam, tål torka bra och  har en enastående förmåga att komma igen. Den kan se anskrämlig ut när snön går  bort men efter några vårveckor prunkar den ståtligt. Tycker om sand- eller mullblandad jord som är något  fuktig och kalkhaltig. Men växer bra även om inte dessa förutsättningar finns.  Fröerna av den vilda varianten av Primula veris behöver en kylperiod  medan den odlade verisen är varmgroende. Primula veris är en av de mest  spridda arterna .Den blommor under maj och juni eller ”från svalans ankomst  tills granen blommar” enl. Carl von Linne`. Den trivs vid havsstranden och förekommer upp till flera tusen meters  höjd. Veris är en av de mest otrogna växterna som pollinerar sig med  andra arter vilket ger många färgkombinationer. Dessutom är den enda primulan  som växer vilt i Bohuslän.
Den årliga skötseln av primulor är enkel. Vid nyplanatering använder vi  kogödsel och där så behövs kalk eller stenflis. Varje år tillför vi ca 3 cm  mulch (en blandning av barkmull, torv, kompost, lera, kogödsel och  konstgödning). Under växtsäsongen vattnar vi med Bio Bacht och urea (ett på  tio). Gödselvattningen börjar ca tre veckor före blomningen . Vi planterar om  plantorna vart tredje år i ny rabatt eller byter ut jorden i den befintliga  rabatten. Skadedjur är vi förskonade ifrån. Råddjur, hare och  sniglar tycks inte gilla primulor. Vi  avstår från att gödsla med benmjöl och blodmjöl så slipper vi bökande  grävlingar och rävar.